Kom kanske inte som en blixt ifrån en klarblå himmel, men besvikelsen var stor för mig när beskedet ändå kom, vi måste tyvärr ställa in Hemavan lägret iår, för få anmälda...
Alla ungdomar som skulle åkt med hittade ett läger som Götene anordnade och som var i Trysil.
Jag var oerhört otaggad på att åka dit:
Bo 55 personer i en sal,
på madrasser,
som dessutom varje morgon skulle plockas undan,
för att vi skulle städa,
en halvtimme i bussen innan man var i backen,
där ska man ju leta upp skidorna och pjäxorna och ta på sig dessa,
sen gå upp till backen,
folk överallt,
åka buss tillbaka,
diska efter maten...
Ja så taggad var jag och därför skulle jag ju inte åka med, var tanken iaf.
Men så veckan innan ringer då Pea och anser att han behöver ta det lugnt, och då ska självklart jag åka istället, svarade nog att jag inte hade så stor lust, men han lyckades övertala mig, jag hade ju ändå inget bättre för mig.
Så... jag hamnade visst i Trysil ändå, och grejerna jag skrev upp, joodå, stämmer precis.
Men men, det gick inte en dag utan att man fick Hemlängtan, och Hem är ju självklart Hemavan i det här fallet. Men trots saknaden av en så underbar plats så blev faktiskt lägret bra, kul folk, bra åkning (trots säkert femton miljoner andra personer på samma plats) och helt underbart väder. Tog en del bilder också när jag åkte, titta in de vetja, klicka precis
här bara, men kom ihåg att skriva en härlig kommentar, och det går nog inte på den sidan, så skriv det här...
människor, tänk bara på att:
Dä bar å åk!